Naprapati kommer från det tjeckiska ordet napravit – ”att korrigera” och grekiska pathos ”smärta” alltså att ”korrigera orsaken till smärta”. Utbildningen består utav fyra års heltidsstudier samt ett års praktik inom sjukvård och hos naprapat för att få legitimering från socialstyrelsen. Naprapatin kommer ur kiropraktiken och grundades i slutet av 1800-talet. Tanken var att inte enbart påverka leden för att skapa läkning utan även behandla de spänningar som uppstått i muskler.
På naprapatförbundets hemsida står att läsa: ”Naprapater förebygger och behandlar funktionsrubbningar och smärttillstånd i rörelse- och stödorganen. Genom att behandla både muskler och leder nås en bättre funktion och rörlighet i hela kroppen. Denna helhetssyn är själva kärnan i naprapatin.”
Många naprapater vidareutbildar sig inom bl.a akupunktur, kommunikation och fördjupar sig inom rehabiliteringsträning för att bli så kompetenta som möjligt i sitt synsätt och uppnå långsiktiga resultat.
Den klassiska synen på skillnader mellan yrkesgrupperna är att kiropraktorn behandlar leder (justerar kotor), naprapaten behandlar leder och muskler och fysioterapeuten rehabiliteringstränar sina patienter. Det här kan säkert stämma i vissa fall men det vanligaste är att man som terapeut rör sig över samtliga områden. Den utbildning man har ligger som grund till hur man angriper ett problem men erfarenhet och vidareutbildningar kommer att göra varje terapeut unik. Vår erfarenhet är att titeln spelar mindre roll och det intressanta blir filosofin i arbetet som utförs och vad man vill påverka. Det finns otroligt kompetenta terapeuter i samtliga yrkesgrupper.
